Landskapet

Det roligaste med att bygga en modelljärnväg är skapandet av landskapet tycker jag. Både själva skapandet men också tänkandet och planerandet inför hur landskapet ska utformas. Vad ska hända, vilka naturtyper och formationer, vilka byggnader passar in och hur ska vägar dras.

Landskapsstrukturen

Som jag skrivit i tidigare inlägg behöver en stomme byggas upp. Med stommen som utgångspunkt kan sedan själva landskapet börja skapas. Den både skapar möjligheter men sätter också gränser vad som går att göra och vad som får plats. Men man får plats med mycket mer på en relativt liten skiva än vad man kan tro.

Planeringen

Detta är utgångspunkten. En platå på skivans högre del och ett lägre parti på den vänstra sidan. Jag har ett gäng stadshus sedan tidigare, vi har köpt några nya och därefter ett par klassiska svenska trähusvillor. Vi tänker oss en stad, en by och landsbygd. Ska staden ligga lågt eller högt? Vad fungerar det bäst med en by? Vi ritar upp hur vi tänker att vägar ska gå och ungefär var hus kan placeras.

Materialet

Faktum är att mycket av det landskapsmaterial som jag använt till skapandet av anläggningen varit sådant som funnits nerpackat sedan jag var barn och byggde en anläggning. Till och med har material från min pappas anläggning på 1960-talet kommit till användning. Jag har också fått en hel del material av en vänlig själ som avvecklat sin anläggning. Till detta har jag fått komplettera med sådant som inte håller sig färskt i så många år, exempelvis landskapsmassa (dåtidens gips), lim och färger.

Modellmassa från Busch
Lim Scenic Cement från Woodland
Landskapsfärger från Woodland

En bild man egentligen inte borde visa men så här kan det kreativa kaoset yttra sig.

Gipsbindor

Visserligen har vi karvat i frigoliten för att ge den lite mer naturliga former. Men för att skapa ett ännu mer naturtroget landskap använder vi oss av tidningspapper som skrynklas ihop och täcks av gipsbindor. Bindorna är redan preparerade med gips, de doppas i vatten och läggs på ovanpå frigoliten och pappret. Därefter drar vi med en pensel över gipsbindan. Gipset i bindan sprids då ut och bildar ett fint och hyfsat heltäckande lager.

Naturens formationer

Nästa steg är att ovanpå frigoliten, och gipsbindorna där de finns, lägga på ett lager av hobbymassa. Denna massa arbetar vi med för att skapa formationer av t ex sten och berg. Det finns färdiga gjutformar att köpa för att skapa berg men det känns som fusk. Vi försöker skapa naturtrogna berg på egen hand.

Undervegetation

När man kommit så långt att det är dags att börja sätta färg på lanskapet är det bäst att börja med undervegetationen först, i detta fall gräset.

Gräset kan läggas på, antingen med en matta (som denna från Noch>) eller med hjälp av löst gräsströ som strös ut. Mattan på bilden är kvar sedan min bana på 1990-talet och kommer till pass när marken i Backeby ska få sitt gräs. Jag använder både matta och strö. Mattan går med fördel att använda där det är jämnt underlag och ströet i terrängen.

Det finns ängsgräs att köpa också. Här i en hage har jag använt ängsgräs på rulle som limmats fast i underlaget. Jag har lämnat hjulspår.

Träd och buskage

Gräset gör såklart sitt för att skapa ett verklighetstroget landskap. Men det är när träden kommer plats som det verkligen händer grejer.

Här är landskapsmaterial som överlevt flera generationer och nu plockas fram. Det är ballast, träd, buskar och häckar.

Det går att köpa helt färdiga träd. Det går att köpa träd där man får göra halva jobbet själv, som med dessa. Träd-set från Woodland. Hela stammen limmas med ett speciallim från Woodland, Hob-e-Tac, när limmet har stått och vilat ett tag doppar man hela trädet i lövverket som fastnar på en gång, se film >. Träd går också att göra helt själv såklart.

Iris placerar ut buskage vid ringmuren.

Färgsätta landskapet

Färgerna ”earth colors” kommer från Woodland. Det är väldigt naturtrogna kulörer som målas på i olika lager. Färgen är lös och rinner ut över landskapsmassan. På slutet applicerar jag mörkgrå/svart färg, den rinner över hela ytan och lägger sig i hålrum och sprickor. Denna sista påläggning skapar strukturen i berget. Jag tittar på YouTube-filmer för att lära mig tekniken.

Färgen blandas i en glasburk och målas på den torkade hobbymassan.

Vägar och vägskyltar

Det finns grusvägar, asfaltvägar, och traktorvägar.

Vi har märkt ut med penna hur landsvägen i Backeby ska gå. Gräset är redan färdigt och trädgården har fått ett staket. Men det saknas grus på gatan. Det ska inte vara en asfaltsvägen här.

Jag använder mig av sandpapper som jag klipper till och limmar direkt på cellplasten. Men en grusväg ser inte så perfekt ut i verkligheten.

Sandpappret målas med en brun färg, i kanterna på vägen strör jag ut ett gråbrunaktigt strö som ska simulera löst grus som brukar lägga sig utmed väggrenen.

På småvägar brukar det börja växa gräs där bilarnas hjul inte sliter upp vägbanan. Jag strör ut gräsströ i mitten av vägen upp mot korsvirkeshuset på kullen.

I Dalvik är det en asfaltsväg. Asfalt går att köpa som tejp på rulle. Denna tejpas fast i underlaget och ger ett verkligt intryck.

Vägar behöver vägskyltar. Skyltarna är gjorda i datorn i InDesign och utskrivna på blankt fotopapper. Vi klipper ut dem och sätter dem på små stolpar.

På Trafikverkets hemsida går det att ladda ner typsnittet som används på svenska vägskyltar. Skyltarna ser helt identiska ut men är extremt små.

Vägen förbi Dalvik – Branteberg 1 km åt höger, anslutningsväg mot E6 och Halmstad åt vänster.

Ortskylt, här börjar Backeby.

Detaljer

När landskapet känns färdigt, om det någon gång blir det!?, är det dags för alla detaljer.

Reklam på en station. Sonic-filmen går upp på Brantebergs bio. Det är förbjudet att beträda spåren här. En man står och sopar på perrongen.

---