En berättelse av Iris Bergh.
Korrekturläst av Anders Bergh
Prolog
Det var en gång en flicka som hette Alva, hon skulle bo hos sin farmor över sommarlovet. Alva satt i sin bil tillsammans med sin pappa på väg hem till farmor och nu var hon äntligen framme. Hon blev så glad att träffa Alva igen efter en lång och mörk vinter. Farmor bodde i ett fint litet korsvirkeshus uppe på en kulle. Huset var omgivet av massa vackra träd som var perfekta för en nioårig flicka att klättra i.
Det var skönt för Alva att få bo på landet ett tag eftersom hon bodde mitt i stan med sina två pappor och en hund som hette Baltasar. Alvas andra pappa var på jobbresa. Han var nästan aldrig hemma.
Farmor har bott ensam i nästan nio år nu för farfar dog när Alva föddes. Innan han dog ägde farmor och farfar en gård med hästar, grisar och två katter.
När farfar dog så blev det för dyrt för farmor att bo kvar och ingen av hennes barn kunde ta över gården. Farfar som hette Bertil var bonde, farmor var veterinär innan hon pensionerade sig.
Kapitel 1
– Din farfar var väldigt snäll älskling, brukade Alvas pappa Fredrik säga.
Alva var väldigt ledsen för att hon aldrig fick träffa sin farfar.
– Men nu ska vi inte tänka på det, nej nu går vi in och äter kakor, sa farmor. Dom gick in och åt kakor. Alva frågade om hon kunde berätta något om farfar och gården dom bodde på. Farmor sa:
– Ja absolut. Din farfar var väldigt snäll gumman. Hans föräldrar hette Pär-Gunnar och Gunilla dom var också väldigt snälla. Det kanske var därför din farfar var så snäll. Vem vet…
Då skrattade Alva: Haha!
– Vad är det som är så kul med det Alva? frågar farmor
– Nä inget. Bara att det lät så roligt när du sa ”vem vet”.
– Jaha lät det roligt? Nä nu är det nog dags att gå och lägga sig, säger farmor.
-Ja okej då, säger Alva.
-Kan du berätta lite mer om farfar, snälla.
-Ja okej då gumman men bara lite.
-Men först måste vi i alla fall borsta tänderna och ta på sig nattlinet, sa farmor.
Äntligen skulle farmor berätta om farfar. Åh äntligen. Alva myste ner sig under täcket. Ett av fönstren stod på glänt det var så skönt att andas in den friska luften. Nu började farmor berätta.
– Som sagt, din farfar var en väldig snäll person. Nu ska jag berätta om det så kallade grispartyt. Det var år 1981 hösten närmade sig men solen sken som om det var mitt i augusti, jag såg din farfar stå på uppfarten till huset han var klädd i kostym. Jag gick fram till honom rättade till hans slips och fnissade lite. Då började han också att fnissa. Fnisset utbrast i skratt men tillslut sa Bertil:
– Ska vi gå in och kolla på kattungarna?
Så klart sa jag ja och vi gick in i huset. Precis innanför dörren stod Pär-Gunnar och Gunilla med kattungarna i famnen. Jag sa grattis till Pär-Gunnar så gick vi tillsammans ut i ladugården för att fira hans 50-årsdag. När vi kom in i ladugården blev jag förvånad över hur mycket folk det hade kommit. Och sen fick vi fem åt gången gå in och kolla på grisarna. När alla hade kollat på grisarna skulle vi äta tårta. Precis när vi skulle sjunga för Pär-Gunnar så skrek någon ”grinden är vidöppen”, direkt efter stormade grisarna ut. Först slafsade dem i sig tårtan och sen ut på gårdsplanen det blev fullkomligt kaos. Jag och din farfar sprang runt som galningar och försökte fånga in alla grisarna. När vi äntligen hade fångat in alla grisarna började vi skratta. Det kändes som om vi skrattade i evigheter där vi stod på den stora ängen.
Men sen sa farmor:
– Nämen oj vad klockan blev mycket, godnatt då.
Alva önskade godnatt tillbaka och sen gav farmor Alva en godnatt puss och en liten kram och sen gick hon ut. Då kom Alva att tänka på det nybyggda huset som låg precis intill farmors hus, det som till och med hade en pool. Hon tänkte också på vilka som bodde där. Efter en stund somnade hon.
När Alva vaknade hörde hon att farmor höll på med något i köket så hon gick upp och kollade.
– Vad gör du? frågade Alva.
Farmor svarade:
– Jag lagar pannkakor till frukost.
– Ja vad gott jag älskar pannkakor, men först måste jag klä på mig, jag har ju fortfarande på mig mitt nattlinne, svarade Alva.
– Ja gumman det är nog ganska bra att du klär på dig, men kom tillbaka sen, sa farmor.
Ja! sa Alva som redan hade sprungit in i rummet.
Sen kom Alva och dom satte sig vid bordet. Alva frågade om det nya huset och om farmor kände dom som bodde där. Farmor svarade:
– Nej, dom flyttade in för fyra dar sen. Dom verkar ha två barn, en liten pojke och en flicka. Vi kanske skulle knacka på hos dom sen om du vill?
– Ja det kan vi göra, sa Alva.
Huset som farmors nya grannar bor i.
När dom hade ätit upp gick dom ut, Alva lekte en liten stund. Hon klättrade i träd och sprang runt. Till slut sa farmor att dom skulle knacka på hos dom nya grannarna. Alva klättrade ner från trädet, sprang fram till farmor och sen gick och knackade på. Det tog en liten stund men sen öppnade någon dörren. Det var en kvinna med en liten pojke i famnen. Farmor och den nya kvinnan som visade sig heta Pernilla sa hej till varandra.
Fortsättning följer…