Prolog
Det var en gång en flicka som hette Alva, hon skulle bo hos sin farmor över sommarlovet. Alva satt i sin bil tillsammans med sin pappa på väg hem till farmor och nu var hon äntligen framme. Farmor blev så glad att träffa Alva igen efter en lång och mörk vinter. Farmor bodde i ett fint litet korsvirkeshus uppe på en kulle. Huset var omgivet av massa vackra träd som var perfekta för en nioårig flicka att klättra i.
Det var skönt för Alva att få bo på landet ett tag eftersom hon bodde mitt i stan med sina två pappor och en hund som hette Baltasar. Alvas andra pappa var på jobbresa. Han var nästan aldrig hemma.
Farmor har bott ensam i nästan nio år nu för farfar dog när Alva föddes. Innan han dog ägde farmor och farfar en gård med hästar, grisar och två katter.
När farfar dog så blev det för dyrt för farmor att bo kvar och ingen av hennes barn kunde ta över gården. Farfar som hette Bertil var bonde, farmor var veterinär innan hon pensionerade sig.
Kapitel 1
– Din farfar var väldigt snäll älskling, brukade Alvas pappa Fredrik säga.
Alva var väldigt ledsen för att hon aldrig fick träffa sin farfar.
– Men nu ska vi inte tänka på det, nej nu går vi in och äter kakor, sa farmor. Dom gick in och åt kakor och drack saft. Alva frågade om hon kunde berätta något om farfar och gården dom bodde på. Farmor sa:
– Ja absolut. Din farfar var väldigt snäll gumman. Hans föräldrar hette Pär-Gunnar och Gunilla dom var också väldigt snälla. Det kanske var därför din farfar var så snäll. Vem vet…
Då skrattade Alva: Haha!
– Vad är det som är så kul med det Alva? frågar farmor
– Nä inget. Bara att det lät så roligt när du sa ”vem vet”.
– Jaha lät det roligt? Nej men oj va klockan blev mycket, nu är det nog dags att gå och lägga sig, säger farmor.
-Men jag är inte trött , säger Alva.
-Jo kom nu, sa farmor
-Ja okej då, men i såna fall får du berätta lite mer om farfar.
– Ja ,men först måste du i alla fall borsta tänderna och ta på dig nattlinet, sa farmor.
Äntligen skulle farmor berätta om farfar. Åh äntligen. Alva myste ner sig under täcket. Ett av fönstren stod på glänt det var så skönt att andas in den friska luften. Nu började farmor berätta.
– Som sagt, din farfar var en väldig snäll person. Nu ska jag berätta om det så kallade grispartyt. Det var år 1984 hösten närmade sig men solen sken som om det var mitt i augusti, jag såg din farfar stå på uppfarten till huset han var klädd i kostym. Jag gick fram till honom rättade till hans slips och fnissade lite. Då började han också att fnissa. Fnisset utbrast i skratt men tillslut sa Bertil:
– Ska vi gå in och kolla på kattungarna?
Så klart sa jag ja och vi gick in i huset. Precis innanför dörren stod Pär-Gunnar och Gunilla med kattungarna i famnen. Jag sa grattis till Pär-Gunnar så gick vi tillsammans ut i ladugården för att fira hans 50-årsdag. När vi kom in i ladugården blev jag förvånad över hur mycket folk det hade kommit. Och sen fick vi fem åt gången gå in och kolla på grisarna. När alla hade kollat på grisarna skulle vi äta tårta. Precis när vi skulle sjunga för Pär-Gunnar så skrek någon ”grinden är vidöppen”, direkt efter stormade grisarna ut. Först slafsade dem i sig tårtan och sen ut på gårdsplanen det blev fullkomligt kaos. Jag och din farfar sprang runt som galningar och försökte fånga in alla grisarna. När vi äntligen hade fångat in alla grisarna började vi skratta. Det kändes som om vi skrattade i evigheter där vi stod på den stora ängen.
Men sen sa farmor:
– Nej nu orkar jag nog inte prata mer, godnatt då, Sa farmor.
Alva önskade godnatt tillbaka och sen gav farmor Alva en godnatt puss och en liten kram och sen gick hon ut. Då kom Alva att tänka på det nybyggda huset som låg precis intill farmors hus, det som till och med hade en pool. Hon tänkte också på vilka som bodde där. Efter en stund somnade hon.
När Alva vaknade hörde hon att farmor höll på med något i köket så hon gick upp och kollade.
– Vad gör du? frågade Alva.
Farmor svarade:
– Jag lagar pannkakor till frukost.
– Ja vad gott jag älskar pannkakor, men först måste jag klä på mig, jag har ju fortfarande på mig mitt nattlinne, svarade Alva.
– Ja gumman det är nog ganska bra att du klär på dig, men kom tillbaka sen, sa farmor.
Ja! sa Alva som redan hade sprungit in i rummet.
Det var lite svårt att bestämma sig om skulle ha på sig den den blå tröjan som hon fått i jul klapp eller om hon skulle ta den gröna tröjan med paljetter på. till slut bestämde hon sig för att ta den gröna tröjan. Till slut kom Alva till bordet och dom satte sig. Alva frågade om det nya huset och om farmor kände dom som bodde där. Farmor svarade:
– Nej, dom flyttade in för fyra dar sen. Dom verkar ha två barn, en liten pojke och en flicka. Vi kanske skulle knacka på hos dom sen om du vill?
– Ja det kan vi väll göra, sa Alva.
Huset som farmors nya grannar bor i.
När dom hade ätit upp gick dom ut, Alva lekte en liten stund. Hon klättrade i träd och sprang runt. Till slut sa farmor att dom skulle knacka på hos dom nya grannarna. Alva klättrade ner från trädet, sprang fram till farmor och sen gick och knackade på. Det tog en liten stund men sen öppnade någon dörren. Det var en kvinna med en liten pojke i famnen. Farmor och den nya kvinnan som visade sig heta Pernilla sa hej till varandra. Pernilla sa att dom var välkomna att stiga på. Dom gick in i huset som var väldigt stort och fint Alva var lite blyg så hon gömde sig bakom farmor. Farmor skrattade och sa:
-Men Alva du behöver inte vara rädd Pernilla är inte farlig.
-Nä du, bits gör jag inte, sa Pernilla, sen skrattade hon.
Hon verkade snäll tänkte Alva. Pernilla sa att dom fick ta av sig skorna så hon kunde visa dom hur det såg ut inte i huset. Det tyckte farmor var en bra idé så dom tog av sig skorna. I vardagsrummet det var stort och fint det fanns en stor soffa, en fåtölj, en teve, en matta och lite leksaker. Sen gick dom till sovrummet där Pernilla och hennes man sov. Det fanns en stor säng och ett nattduksbord på vardera sida av sängen. Det hängde också en fin tavla som hängde över sängen. Alva och farmor följde med Pernilla till barnens rum. Där inne fanns det en bilmatta, en säng som var proppfull av gosedjur, precis som Alvas. Det fanns också ett skrivbord och där satt det någon som visade sig vara en tjej som såg ut att vara ungefär i samma ålder som Alva. Flickan vände sig om hon sa:
-Hejsan.
Hon såg snäll ut Alva tänkte att dom kanske kunde bli vänner.
-Alva kan inte du gå fram och fråga om ni kan göra något tillsammans, sa farmor.
Först tänkte Alva en stund men tillslut sa hon:
-Okej då.
Så Alva gick fram till den andra flickan Alva sa hej och frågade vad hon hete flickan svarade:
-Äh hej, jag heter Ellen vad heter du.
Först tvekade Alva hon vände sig om kollade på farmor som nickade så hon svarade:
-Hej, jag heter Alva.
Ellen svarade:
-Okej…
Vi måste ta och gå hem nu det börjar bli lunch tid kom nu Alva, sa farmor. Dom gick ut ur huset förbi poolen den lilla boden och sen in i farmors trädgård hon sa:
-Alva du får va ute tills lunchen om du vill.
-Ja! det vill jag, Svarade Alva
– Vad bra då går jag in och börjar på maten, sa farmor.
-Vad blir det, sa Alva.
-Spagetti med köttfärssås, Svarade farmor.
-Gott!
Alva sprang till sitt favorit träd, det var det högsta av alla träd hon klättrade upp i det då såg hon Ellen hon var på väg ner för berget. Alva klättrade försiktigt ner från trädet, hon hoppade sista biten. Hon sprang sicksack mellan träden i farmors trädgård, klättrade över staketet sprang ner till den lilla stigen. Hon såg Ellen sitta och dingla med benen över ett stup, Alva klättrade försiktigt ner till Ellen och frågade henne vad hon gjorde hon svarade:
-Inget särskilt. Sen sa hon:
-Vad gör du här om man fråga.
-Jag vet inte riktigt, samma som du antar jag, sa Alva
Lämna ett svar